Tillbaka?

Att tiden går fort kan nog de flesta skriva under på. Här har livet rullat på i vanligt manér sedan senaste blogginlägget för 10 månader sedan och när man kikar i backspegeln inser man hur mycket som hänt, hur mycket man gjort och upplevt. Det har funnits toppar och dalar, glädje och sorg, vardag och fest. Det är väl dessa kontraster som gör livet till vad det är. Om jag i bloggvärlden är tillbaka eller bara gästspelar låter jag vara osagt, den som lever får se. Just nu gläds jag dock över att sommaren äntligen är här och tid ges till eftertanke och tillfälle kommer ges att ladda batterierna, vilka under våren då och då varit hårt belastade. Här hemma på Gärdet står mycket i blomning och jag fokuserar på att då o då försöka stanna upp och bara njuta av alla visuella intryck och dofter som naturen och all växtlighet bjuder på.

Eftertanke

Idag har jag gått här hemma och funderat en hel del. Mina tankar har gått till dem som en gång fysiskt varit i min och min familjs närhet men som idag endast kan vara med oss i våra tankar, drömmar och hjärtan.

Förut var jag ute och plockade lite material i skogen för att själv pyssla ihop en variant på blomsteraffärernas gravdekorationer till K's grav. Därute i skogen var det alldeles lugnt o tyst och jag passade på att bara stå still o andas ett kort tag. Härligt!

Orolig

Det här är första dagen som faran, som tidigare fanns i periferin ,numera har fått verkligt fäste och väntar på att få äntra den demokratiska arenan. Den som försöker få mig att tro att faran är harmlös kan stånga sig blodig. Nu är det på riktigt och situationen är allvarlig. Det många nonchalerat och inte tagit på allvar har nu 20 mandat i vårt lands riksdag. Någonstans har vi alla, som inte ingår i de 5,7%, misslyckats. Och det katastrofalt! Vågmästarroll eller inte men jag känner en uppriktig sorg över att Sverige, som är ett land som strävar efter utveckling, år 2010 tar ett oerhört stort steg bakåt.
Att inte inse att mångfald är något bra, är för mig helt obegripligt. Hur kan man i ett modernt samhälle sträva efter att stänga landsgränserna? Detta innebär isolering vilket i förlängningen bidrar till sämre möjligheter att hänga med i världsmarknadens utveckling inom de flesta områden. Hur kan detta vara något eftersträvansvärt och på minsta vis gynna Sverige och dess välfärd? Jag är absolut inte någon politiskt sakkunnig person, jag är bara en medborgare som värnar om människors lika värde. Svårare än så är det inte att ta ställning.

Hipp Hipp Hurra!

Idag är det två år sedan lilla Skrutten kom till oss!

Det som då var ett litet knyte är idag en liten människa med många tankar o en stark vilja. Han bubblar ur sig massa nya ord varje dag och det är inte alltid helt lätt att hänga med i hans tempo. Att hans fascination över traktorer, grävskopor och dragkrokar är enorm kan nog alla som känner honom skriva under på :)

Igår var det kalas och jag kan inte annat än att slås av tanken på hur många som finns i Wiggos närhet och älskar honom högt och villkorslöst. Detta betyder så otroligt mycket för oss! Tack alla som var med och firade vår lilla kille!

En olycka kommer sällan ensam...

Under de senaste dagarna har allt vänts upp och ner i det lilla samhälle jag vuxit upp i och frågorna är lika många som spekulationerna. Allt är så tragiskt och de två unga liv som släckts är två för mycket, deras tid borde inte varit kommen redan!
Tankarna virvlar i huvudet och min empati går till de familjer o vänner som lider.
I situationer som dessa blir allt så påtagligt, livet är inget vi kan ta för givet och dem vi älskar finns inte här för alltid. Vi vet inte när, men vi vet att vi en dag kommer bli tvingade att ta farväl av dem som har en plats i våra hjärtan. Jag ber av hela min själ och från djupet av mitt hjärta att en sådan stund inte kommer än på länge!

(Bild lånad från nätet)

Nya tider

Att fortsätta i samma hjulspår som man alltid gjort är ju både tryggt och bekvämt men jag har nu kommit till den punkt där jag för mitt eget välbefinnande måste göra ett val. Det handlar inte om någon livsavgörande fråga men den suger massa energi och gnager ändock inom mig (och har gjort bra länge). Jag är dock inte säker på att det jag eventuellt kommer försaka vägs upp av att jag förhoppningsvis får lite mer lugn och ro inom mig men ibland måste man sätta ner foten och kanske inte för alla runt omkring utan mer för sig själv säga att -nu får det vara nog! Ett sådant tillfälle är det nog precis just nu, så nu bara kastar jag mig ut och säger högt och tydligt till mig själv "Det är dags att tänka i nya banor"!