Klockaregården

Igår eftermiddag for Wiggo, jag och mamma på en utflykt till urmysiga Klockaregården i Öhr.
Det är en riktig lisa för själen att spatsera runt i de fina gångarna och insupa den härliga miljön. Här kan man handla båda härlig inredning och fantastiska blommor, växter och allsköns fanstastisk trädsgårdskonst. Ljuvliga magnolior, olivträd och prunknande pelargoner samsas med rostiga kungakronor, zinkföremål och mycket mycket mer. När man går runt o kikar på allt fint känner man hur det börjar klia i de gröna fingrarna. (Egentligen är de nog inte så gröna men drömma kan man ju...)

Wiggo o jag delade väl i och för sig inte riktigt samma filosofi om hur man bäst samlar på sig massa härlig inspiration. Han tyckte det roligaste var när hans lilla mamma fick jaga honom fram o tillbaka över den lilla bron som var sååå rolig att ta sig över! :)




Med mig hem fick en fantastiskt fin engelsk pelargon följa med och jag tycker de vackra vita blommorna styr tankarna mot små fluffiga maränger, eller vad tycks?

Hoppas Ni alla får ett härligt vårfirande vid Valborgselden i kväll!

Kram //Frida

Vårblomster

Kan ni förstå att våren äntligen, äntligen är här? Jag har nog förvisso planterat mina penseér, bellies o murgrönor på tok för tidigt men jag kunde helt enkelt inte hålla mig längre.

Och än så länge mår de prima trots att jag inte tagit in dem en enda natt så någon nattlig köldknäpp vill jag inte veta av!

Cliffhanger

Vad är det som är i görningen?
Fortsättning följer... :)

Ljuvligt!

På eftermiddagarna när Wiggo o jag kommer hem från dagis och jobb brukar vi vid fint väder stanna ute o pyssla lite. Ibland har vi inget direkt att pyssla med utan bara njuter av vårsolen, idag var en sådan dag! Säga vad man vill om diverse risker men det går inte sticka under stol med att det var fantastiskt skönt att låta de varma strålarna få smeka den vinterbleka hyn, sittandes på en stol i lä utmed husväggen!

Efterlängtat... i dubbel bemärkelse

Äntligen, äntligen är våren här!!
Jag tycker det är så härligt att se hur naturen börjar vakna till liv och hur bland annat de små färgglada krokusarna lyser upp här och var bland buskar o snår. Snödropparna är också så fina under äppelträdet!


Wiggo tycker om att vara ute och spatsera runt på upptäcksfärd, och även om man givetvis håller uppsikt över honom så infinner sig en befriande känsla att han börjar bli mer och mer självständig och på egen hand vågar vidga sina vyer. Under en period ville han knappt gå på marken själv utan skulle bäras omkring men nu leker han med sina älskade traktorer och hoppar gladeligen i vattenpölarna när det finns några. Han tycker om att utifrån sin förmåga hjälpa till med att både plantera blommor och tvätta vinterdäcken, och även om det ibland tar en stund extra när han vill hjälpa till så försöker jag, så ofta det går, att låta honom vara delaktig och faktiskt inte känna stress över att vi inte alltid hinner det vi skulle velat göra utan istället tänka: -vad gör väl det om hundra år?

Med önskan om en fortsatt skön vår!

//Frida