Jag tycker det är så härligt att se hur naturen börjar vakna till liv och hur bland annat de små färgglada krokusarna lyser upp här och var bland buskar o snår. Snödropparna är också så fina under äppelträdet!
Wiggo tycker om att vara ute och spatsera runt på upptäcksfärd, och även om man givetvis håller uppsikt över honom så infinner sig en befriande känsla att han börjar bli mer och mer självständig och på egen hand vågar vidga sina vyer. Under en period ville han knappt gå på marken själv utan skulle bäras omkring men nu leker han med sina älskade traktorer och hoppar gladeligen i vattenpölarna när det finns några. Han tycker om att utifrån sin förmåga hjälpa till med att både plantera blommor och tvätta vinterdäcken, och även om det ibland tar en stund extra när han vill hjälpa till så försöker jag, så ofta det går, att låta honom vara delaktig och faktiskt inte känna stress över att vi inte alltid hinner det vi skulle velat göra utan istället tänka: -vad gör väl det om hundra år?
Med önskan om en fortsatt skön vår!
//Frida
1 kommentar:
Exakt, vad gör det om hundra år?!?!
Rätt tänk Syrran!!
Va söt han är moster lille älskling!!
Kram o puss!
Skicka en kommentar