Jag lever...

... även om bloggfrånvaron blivit betydligt mer långvarig än vad jag först planerat. Vart har denna vår och framförallt senaste månaden tagit vägen? Kan ni förstå att det på fredag är midsommarafton?

För mig känns detta väldigt avlägset, det känns som igår man började njuta av att snön äntligen försvunnit och att våren började närma sig och nu helt plötsligt står allt i full blom.

Vår familj har under de senaste veckorna utvecklats något oerhört inom ämnet logistik. För det är nämligen vad som ibland krävs för att få livspusslet med dess olika åtaganden att fungera. Hemmet har helt ärligt blivit en del åsidosatt på grund av alla aktiviteter som har avlöpt varandra. Men jag tänker inte ha dåligt samvete för det då det är helt självvalt och vi har (för det mesta iaf) gjort saker som stimulerat och glatt oss. Som i helgen till exempel har vi varit på ett fantastiskt bröllop, nej inte Vickan o Dannes, men nog så vackra och lyckliga var älskade F & A! En dag som gick som sig bör i kärlekens och glädjens tecken!

Till den vackra bruden F - Det värmer mitt hjärta att se den stora lyckan i dina ögon när du är nära din älskade make. Er kärlek är så fin och uttrycksfull och den ömhet som finns mellan Er är lika påtaglig som styrkan i orden ni sa till varann i kyrkan. All lycka till Er!

Jag vet att man inte ska säga så här för då brakar väl allt loss men jag utmanar ödet och vågar smått påstå att kalendern än så länge ser betydligt mer blank ut än vad den gjort på sistone. Så förhoppningsvis kan vi nog hinna insupa att sommaren äntligen är här och verkligen njuta av den!

(Bild lånad från nätet)

Än så länge finns det några härliga syrénblommor kvar även om de börjar sjunga på sista refrängen...