söndag 22 augusti 2010

En olycka kommer sällan ensam...

Under de senaste dagarna har allt vänts upp och ner i det lilla samhälle jag vuxit upp i och frågorna är lika många som spekulationerna. Allt är så tragiskt och de två unga liv som släckts är två för mycket, deras tid borde inte varit kommen redan!
Tankarna virvlar i huvudet och min empati går till de familjer o vänner som lider.
I situationer som dessa blir allt så påtagligt, livet är inget vi kan ta för givet och dem vi älskar finns inte här för alltid. Vi vet inte när, men vi vet att vi en dag kommer bli tvingade att ta farväl av dem som har en plats i våra hjärtan. Jag ber av hela min själ och från djupet av mitt hjärta att en sådan stund inte kommer än på länge!





(Bild lånad från nätet)

1 kommentar:

Anonym sa...

CARPE DIEM!

Jag älskar dig kära syster!!!
Kram!