Orolig

Det här är första dagen som faran, som tidigare fanns i periferin ,numera har fått verkligt fäste och väntar på att få äntra den demokratiska arenan. Den som försöker få mig att tro att faran är harmlös kan stånga sig blodig. Nu är det på riktigt och situationen är allvarlig. Det många nonchalerat och inte tagit på allvar har nu 20 mandat i vårt lands riksdag. Någonstans har vi alla, som inte ingår i de 5,7%, misslyckats. Och det katastrofalt! Vågmästarroll eller inte men jag känner en uppriktig sorg över att Sverige, som är ett land som strävar efter utveckling, år 2010 tar ett oerhört stort steg bakåt.
Att inte inse att mångfald är något bra, är för mig helt obegripligt. Hur kan man i ett modernt samhälle sträva efter att stänga landsgränserna? Detta innebär isolering vilket i förlängningen bidrar till sämre möjligheter att hänga med i världsmarknadens utveckling inom de flesta områden. Hur kan detta vara något eftersträvansvärt och på minsta vis gynna Sverige och dess välfärd? Jag är absolut inte någon politiskt sakkunnig person, jag är bara en medborgare som värnar om människors lika värde. Svårare än så är det inte att ta ställning.