... tyärr går man ju dock inte säker!
Hur tänker de som inte kan låta andras hem och saker vara ifred? Jag lider med de personer som jag vet i dagarna har blivit kränkta och förlorat sin trygghet i hemmet för en kanske lång tid framöver. Ett hem är en plats för vila, återhämtning, familjeliv och en plats där man ska kunna vara sig själv och få känna sig trygg. Tyvärr finns det människor i vår omgivning som inte har vett att respektera detta.
Jag har blivit totalt nojjig och varje gång jag går förbi ett fönster kollar jag ut efter konstiga spår i snön. I natt vaknade jag av minsta lilla ljud, och i vårt hus som är ca 80 år gammalt så knakar det ju lite då och då...
Även om allt runtomkring ibland rämnar så är hemmet den plats där vi kan söka skydd, tröst och lugn. Vad skulle hända om den platsen plötsligt endast förknippas med oro, ångest och rädsla?
2 kommentarer:
Usch, lider med dig!
Jag vet hur du känner det!
Jag tyckte det va apjobbigt att åka iväg då när inbrottsvågen va häromkring.
Särskillt när polisen hade hittat en lista/karta över vilka hus som hade hund och jag va med på den.
Tvii....!
Hoppas du kan koppla av, det är ju ERT hem och ingen annans!!!
KRAMAR i massor!
Syrran!
Tack!! Jag försöker koppla av och inte stressa upp mig men det är svårt... Nu ska jag dock förlora mig lite i senaste kvällslektyren som påbörjats: "Den förlorade symbolen", så himla bra o spännande!! Kram kram
Skicka en kommentar